Så kan Fornnordisk konung användas i en mening
- Gjörtzen utropade då aningsfullt : Död är de svenskes konung !
- Det var på den tiden, när Augustus var kejsare i Rom och Herodes var konung i Jerusalem.
- Den som vågar följa med får höra berättelser om stadens spöken, fornnordisk folktro och om hur det var att leva i staden på medeltiden.
- Han hörde, hur de kallade honom en stor konung och hur bönderna, som hade burit honom, gräto och klagade.
- Du är född konung.
- Arbeta, konung !
- - Väl vet jag att världen hårt skall döma vår nådige konung för det, som nu lärer ske, och hålla honom för en galning.
- Om bonden uppträtt som en tölp, så var herr von Hancken i varje lem en konung.
- Med konung och fogde och himmelens Gud föra de noga bok.
- Fugax den 1890:de, framtidens konung.
- Men kunde jag låta den man, jag hyllat som mitt hjertas konung, lik en tiggare lemna min port ?
- Hans egna ord hade förjagat det lyckliga ögonblicket, då han satt ensam med sin konung i ett förtroligt samspråk.
- Hon rördes över att finna sin forna konung i en sådan torftighet och förnedring, fast han uppenbart förlustade hela sällskapet.
- De behöva en konung, som går framför dem på vägen till helvetet.
- Mina gårdar heta grus och aska, och själv är jag ingenting annat än en broder till svenskarnas konung.
- Konung Gustaf !
- - Konung och svåger, svarade han.
- Han ser så ålderdomlig ut den gamla kistan ; ser du sigillet med konung Waldemars bild ?
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
